eh...mdjileh? 電車女 xD

Jag surfade runt på nätet och hittade söta emojikuddar. Tänkte att det kunde vara en passande present på alla hjärtans dag^^ Vi brukar ju använda massa emojis till varandra^^ Sedan råka jag komma in på en sida som visade hur man kunde göra egna. Det såg ju inte så svårt ut så jag bestämde mig för att göra egna istället! Började med att köpa hem material: Lånade morsans cirkulära bricka: Klistrade på utklippta hjärtan, munnar och ögon: Och slutliga resultatet:  Lade totalt 12 timmar på att fixa allt :o Stolt över resultatet samt att jag lyckades hålla det hemligt för Ching =D Nu ligger de på soffan hemma hos honom =D 

För första gången fick jag komma på intervju på min drömarbetsplats, NFC, angående en tjänst som forensiker. Jag hade kommit så långt i rekryteringsprocessen att vi bara var tre kvar till två tjänster. Så nära har jag aldrig varit. Idag, dan före julafton, ringde sektionschefen och sade att de erbjudit tjänsten till de andra. Trots att jag inte fick jobbet så känns det ändå helt okej! Den största anledningen till att allt känns bra är min Clark Kent. Hade jag inte träffat honom, så skulle jag nog blivit riktigt ledsen och besviken över att jag inte fick jobbet. Istället känns det bra att jag får spendera mer tid med honom, att jag inte längre behöver tänka på att flytta ifrån honom! Yay! =D Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över samtalet idag, min Clark Kent distraherar mig med positiv energi istället^^ (You are my sunshine, my only sunshine...you make me happy when skies are grey =) ) De sade att det hade varit ett svårt val och att jag var en stark kandidat. De sade...

Det var bara för två veckor sen vi sågs för första gången...eller...mitt första minne av dig var på Ica Maxi - Jag var där med min morsa, och du va där med dina föräldrar. Våra föräldrar kände varandra och hälsade på varandra. Själv hade jag ingen aning om vem du var, men vi hälsade, tror jag? Minns inte^^ Det var så längesen...tänkte inte mer på det. Andra gången jag såg dig var när jag gjorde debut på kinesiska föreningen. För en gångs skull drog jag dit för att käka moon cake, och där var du. Fast jag kände inte igen dej då heller, kopplade inte ihop dig med samma kille jag såg på Ica Maxi. Du var en främling för mig, vi hälsade inte.  Sedan ser jag dig bland mina besökare på Badoo. Jag gick in på din sida och skrev "Hej...du ser bekant ut..." Och där bröts isen och plötsligt började vi chatta massor med varandra^^ Allt chattande ledde till att vi till slut träffades, fredagen, för två veckor sen.  Den gången kändes så naturligt att vara med dig...så enkelt......

Förra helgen skulle bli en av de bästa och minnesfulla helgerna ever! Såg verkligen framemot! Planen var: *Fre: Se på Avengers 2 på bio. *Lör: Rida, luncha med kompisar efteråt och sedan på kvällen gå på födelsedagskalas och även ut och dansa! *Sön: Sushi samt hoppas på att träffa min dejt och laga mat tsm igen. Det slutade med: *Fre: Såg på Avengers 2 på bio *Lör: Red en kort tur, sedan hamna på akuten resten av dagen *Sön: Fick ett sms av dejten som inte vill träffa mig mer. Blev sushi med en depp-becky. Den blev minnesfull, som en av de värsta helgerna i mitt liv. Jag kan ta den fysiska smärtan att hamna på akuten, men inte den psykiska smärtan att bli dissad. En vecka har nu gått och jag är fortfarande ledsen i ögat. Det gör fortfarande ont. Vissa dagar går bättre än andra. Den värsta känslan är nog att inte ha fått något svar/respons alls från honom. Han skrev smset och sedan tyst. Det känns så konstigt. Jag pratade i telefon med honom dagen innan och så plötslig...

För att komma över den förra snubben, så tänkte jag träffa andra. And I did. Träffade en trevlig pojk... Vi dejtade en gång...två gånger...och DÄR skulle jag droppat för då skulle jag varit neutral nu och inte känna ett skit överhuvdtaget. Men nepps, jag skulle tydligen träffa honom en tredje gång... Vad händer? Jag får ett sista meddelande måndagskväll, sedan ser jag att han inte läst mina meddelande sen dess. Det var ju ovanligt då vi brukar ha kontakt nästan varje dag. Så idag skickade jag ett sms och frågade om han levde, så man vet att allt är ok iaf...har fortf. inte fått nåt svar. Så vad gör jag? Jo det som sårar mig: Jag går in på sidan vi träffades på, och ser att han va senast påloggad igår... Meaning what? Jag drar slutsatsen att han tröttnat på mig och träffar ngn annan :) Det är iaf den känslan jag har...känner mig otroligt dissad... Vad är värst? Att bli dissad genom att han inte svarar, eller att han säger rakt ut att han inte vill fortsätta snacka? Jag vet i...

Okej, detta är det sista jag gör innan jag ger upp. Jag är så trött på att tycka om honom... Var på Lagerhaus och hittade "Kärlekspiller" (små sockerfria geléhjärtan). Så bestämde mig för att köpa en burk samt följande kort: Och så skrev jag följande text på baksidan... Lade dessa i en "apoteket"-påse och cyklade hem till honom och lämnade utanför hans dörr.  Vad tror ni? Kommer han börja tycka om mig nu? =D I know...I am silly...Hoppas han blir glad för godiset iaf...Var ju en ganska kul grej trots allt^^ Som vanligt är det lika spännande att tänka på hur han kommer reagera... Antingen ser han påsen idag, eller imorrn när han ska iväg...^^ Hur som helst, jag har som sagt gjort mitt bästa nu :) Nu ska jag släppa det och gå vidare! 

I fredags bakade jag lussekatter helt själv för första gången! Blev riktigt fula...men goda iaf =D Jag fattar inte att det _bara_ gått en månad sen den failade dejten, kändes som om det var över en månad sen >_< Hur som helst, jag fick ju med mig hans matlåda hem sist. Har ju inte kunnat lämna tillbaka den då vi inte träffats nåt mer...Kändes inte som om han ville träffa mig mer, men jag ville ändå lämna tillbaka lådan. Så det gjorde jag. Igår. Lade några lussekatter i hans matlåda och lämnade ett meddelande på julkortet:   Lade detta sedan i en påse, körde hem till honom, hängde den utanför hans dörr, och drog iväg. Ingen aning om han var hemma och skulle se den...menimen... Idag fick jag iaf ett meddelande på fb där han tackade och sade de var goda att han blev glatt överraskad^^ Kul att höra :) Fortfarande, no clue hur jag ska hantera mina känslor...var lite ledsen för några dagar sen och idag känner jag mig lite tom....Antar att ...

Jag har gått runt och ältat om hur förstörd jag kände mig efter veckans failade "dejt". Många har sagt peppande saker, men det jag tagit åt mig mest, är det Jakob skrivit. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt att dejta. Hatar gråzonen där man inte vet vad den andra känner/tänker...Eller när man själv börja tycka om någon och börja tro att något kan hända, och så skiter det sig (som i det senaste fallet). Han svarade då: " När man väl hittar rätt så är det värt det" Jag sade även att jag inte förstod varför jag gång på gång gav mig in på något som får mig att må så dåligt?! Han svarade   "Jag förstår, men är alternativet bättre då? Att förbli ensam?" Det han sade var så sant. Jag mådde mycket bättre efter hans ord. För en gångs skull känner jag att jag faktiskt inte borde ge upp hoppet än...! Hur är det man säger? Man måste kyssa många grodor, innan man hittar sin prins...? =P   

Kan man faila lika hårt som jag på dejting? Eller "dejting" kanske jag ska kalla det eftersom killarna jag "dejtar" anser det bara vara kompishäng! Man ska vara två om man ska dejta...så lite svårt för mig att dejta själv :P Men det är väl lika bra... Becky + dejting = dålig kombo Jag är stark när det gäller allt annat...jobb, plugg, livet...men killar och känslor och "dejting" är min svagaste punkt. Jag klarar inte av det. Jag känner att jag bara vill ge upp innan jag ens försökt... Varför ge mig in på något som får mig må så dåligt? Två ggr om året har jag sagt att jag ska utsätta mig för denna tortyr...såå, känns gött att fått det överstökat för 2014 :)

Igår träffade jag en snubbe för femte gången. Eftersom han bjöd på mat sist, eller jag bjöd in mig själv, så bestämde jag mig för att bjuda tillbaka. Jag ansträngde mig rejält...Det sägs ju att "vägen till mannens hjärta går genom magen". Jag visste att han gillade cheesecake, så jag gjorde en frozen cheesecake som dessert. Och så lagade jag Davids berömda Ostpanerad kyckling med ris och café de paris sås. Det blev riktigt gott :) När vi då satt och käkade, så kom vi in på hur han var som person. Han: "Ja, jag är en sån där mjuk kille" Jag: "Men är du aldrig hård då?" Jag dog... Han: "Får jag ringa dina kollegor och be de skriva in det i Becky-boken?" Klockren kommentar från hans sida! Detta kommer jag nog skratta åt ett långt tag till..:P För övrigt hade vi trevligt hela kvällen. Jag trivs i hans sällskap. I slutet sade han "Allt blev lyckat", det är ju positivt :) Men sedan vet inte jag om han känner något mer...and tha...

Såå...det blev av! Vi träffades halva långfredagen :) Jag fick se hans hem, och han fick se mitt hem och hälsa på morsan. Det var första gången jag bjöd hem en snubbe, så jag undrade faktiskt vad morsan skulle tänka...ajja, hon förstod att han var en jobbarkompis :) Jag bjöd på Crêpes hos mig, för övrigt snackade vi mest om allt möjligt. Det var trevligt, intressanta diskussionsämnen. Tycker att vi är ganska lika när det gäller olika värderingar och så, så det var nice. Och så ser han så söt ut när han ler och hans öron "går uppåt"^^ Overall tyckte jag det var nice. Han är en skön kille, någon jag lätt kan tänka mig träffa igen. Men som vanligt vet jag inte vad han tycker och tänker. Men jag antar att han inte tyckte det klickade, då han nu verkar super off mot mig :/ Ajja, been there done that. Känns som om jag börja vänja mig vid det här laget och inte ta det lika hårt iaf^^ Men fortfarande känns det såklart...Får mig att undra, är det något fel på mig...

Jag och Lisa skakade hand på att dejta killar i år. Gick relativt snabbt för min del, bara någon vecka in på året träffade jag nån snubbe från Badoo. Det som skiljde honom från andra var att han verkade seriös, han såg snäll ut, han var intressant. Vi träffades, han lagade mat, jag fixade dessert och vi såg en film tsm. Jag tyckte det var trevligt, men han tyckte inte det klicka så vi träffades aldrig mer igen. Nu, veckor senare undrar jag, hur jäkla lång tid ska det ta att komma över en snubbe man bara träffat en enda gång?! Jag vet inte hur många ggr han besöker mina drömmar...-_-... En bidragande faktor är kanske att han bor mindre än 1 km ifrån mig och att jag cyklar förbi/går förbi hans hem minst två ggr om dagen -_-...And yes, that brings back memories...-_- Menimen, den dagen jag går förbi hans hem utan att bry mig, den dagen vet jag att jag kommit över honom . Han kommer dessutom flytta därifrån inom en snar framtid, så vad vet jag, han kanske inte ens bor k...

Han ville träffa mig innan han åkte till Paris, vi träffades. Vi hade trevligt som vanligt och han var glad över att vi hann ses innan han åkte. Sedan åkte han iväg. En vecka gick, han hörde inte av sig, så jag skrev ett litet meddelande till honom, vilket jag fick svar på. Men de svaren jag får...visar tydligt hur detta _inte_ är ett förhållande. Och jag blev så besviken...Jag vill att han ska tycka om mig... Jag vet att han landade i Sverige för några dagar sen, han har inte hört av sig alls...och det känns skit jobbigt. Ju längre tid som går desto mer ledsen känner jag mig. Visar hur lite han faktiskt bryr sig om mig...hur obetydelsefull jag faktisk är för honom... Varför ska jag tänka så mycket på honom? Varför ska jag sakna honom så mycket? Varför drömmer jag om honom så ofta....Ibland undrar jag hur starka känslor jag egentligen har för honom...tillräckligt starka för att må såhär :( På söndag åker han iväg igen och är borta ytterligare en månad. Lär väl inte höra något frå...

...I make it five six times just to be sure" Julia hintande citatet till mig =P Tappat räkningen på hur många gånger mina vänner sagt till mig att avstå från att träffa honom, men som jag struntat i. Var och hälsade på honom ännu en gång i helgen. Det var trevligt^^ Fick träffa ytterligare några släktingar till honom, känns som om jag snart träffat halva släkten o_O. Han sjöng en låt för mig vars melodi var ganska catchy och en textdel kändes så klockren...(Björns vänner - Åkrar och himmel) "Du är precis som de andra, du. Du ser på mig och du ler och ser ner på mig, men nu förstår jag. Du är bara rädd för att jag ska veta hur du är, förstå vad du tänker, stackars lilla du! Att du bara är en ytlig mansgris. Ska jag suga av dig nu? Dra åt helvete! Du, dörren är där." Jag trodde först det handlade om mig =P haha... Ajja, får väl se vad som händer...

Det är så mkt att jag inte ens vet hur jag ska börja... I lördagsnatt hade han druckit och skrev då låååånga sms till mig. Frågan är ju om allt detta bara var vad han kände för stunden...Jag vet att killar har tendens att säga allt möjligt när de har druckit... Jag har gett upp med att hoppas på emotionella känslor från hans sida...han verkar ju inte ha några. Däremot verkar han ha fysiska känslor för mig. Kul att han känner något för mig iaf (y). Samtidigt säger han gång på gång att han inte bara är ute efter en sak...och jag har så svårt att tro på det...och det gör honom lite förbannad. Kanske därför han inte svarar nu? Och jag känner mig så sjukt desperat efter hans svar, samtidig är jag rädd för innehållet. Och jag hatar den känslan. Jag hatar att känna mig så beroende. Jag är så trött på att tänka...dagar och nätter...Jag har så mycket jag vill säga till honom, men jag vill inte vara så på... Egentligen spelar det ingen roll, han är inte rätt kille för mig. Men ändå gil...

Fan, det gör ont... Jag trodde jag hade kommit över honom. Jag tänkte, jag är ju trots allt singel, så jag kan väl göra lite vad jag vill? Jag har ju inga känslor, och han och jag är ju trots allt kompisar. Även om alla mina kompisar avrådde mej från att träffa honom, så såg jag inget hinder. Jag menar, det har varit trevligt att träffa honom varje gång, så why not? Jag drog och träffade honom. Vi hade astrevligt som vanligt^^ Allt gick verkligen skitbra. Vi lagade mat, spelade spel, såg en film tsm. Allt kändes sååå bra från början till slut. Ville komma och hälsa på igen. Jag var så glad....tills jag satt på tåget tillbaka och insåg...det kommer inte leda till något...Jag visste ju att han inte var ute efter något seriöst. Så ju bättre vi har det, desto mer sårad kommer jag bli. Jag trivs med honom så mycket att jag inte vill att det bara ska vara något oseriöst :/ Hade jag känt som honom, dvs ingenting, så kunde det eventuellt funka. Men tydligen känner jag mer än så >_<...

Jag hade gjort ett misstag. Och det upptäcktes försent. Jag tänkte på det hela natten, och drömde tillochmed om det. Jag visste att jag var tvungen att berätta det för min kollega dagen efter och jag visste att hon inte skulle bli glad. Av alla kollegor, är det är henne jag är mest rädd för, då jag sett hur hon är.  Så dagen kom. Jag gick till jobbet. Berättade om mitt misstag för ett par andra kollegor och de sade att det troligtvis inte är någon större fara då misstaget var så pass litet. Jag hoppades att de hade rätt...men tänkte "i värsta fall får jag väl göra om allt". Vet att det kostar tid och pengar, men alla gör ju misstag. Det är så alla kollegor sagt till mig hittills ifall jag gör fel: "Bara göra om allt" . Så jag gick till denna kollega och bekände mitt misstag. Jag hade rätt. Hon blev inte alls glad. Reaktionen jag fick skrämde mig. Till slut började mina tårar att rinna och jag kunde inte stoppa de. Hon märkte det och använde en vänligare ton...

När jag ändå sitter och uppdaterar bloggen kan jag väl berätta vad som hände med den senaste snubben... Det var sjukt jobbigt under den tiden han var borta. Vi hade inte mkt kontakt alls och jag saknade honom. Men för en månad sen kom han tillbaka, och jag åkte till Uppsala för att träffa honom. Det var trevligt^^ Vi firade påsk med hans släkt och vänner o_O. Lite random sådär, men det gick bra ändå^^ Kändes dock som om han nu bara såg mig som en vanlig kompis så ah, bara att acceptera läget. Förstår att allt försvinner när man är borta från varandra så länge. När jag kom hem till Kga igen, fick jag sms om att han ville träffa mig igen. Jag blev förvirrad. Vad ville han? Ännu en gång var det inget seriöst. Vi pratade ut och det kändes jättebra! Nu har jag fått svar på allt, och förstår hur han är. Känner att jag typ kommit över honom nu^^ Nu vill jag verkligen ta en paus från "dejtandet"... Vet att folk inte tror på pausen då jag alltid verkar ha någon kille här och v...

Trodde inte jag skulle träffa honom igen. Vi hade inga planer på det. Han skulle till Sthlm igår och jag skulle ju jobba, och sluta 19.30, sedan hem och packa för att dra och sova över hos en kompis. Men så blev det inte. Han var vid resecentrum strax innan 20.00 så jag passade på att träffa honom en sista gång. Vi gick hela vägen hem till honom, anade inte att det skulle ta 1,5 h o_O. Fick lite mat och sedan kom avskedet på riktigt. Inte för att det är kul med avsked....men denna gång kändes det jättebra^^ Man fick ut allt som man ville få ut eller hur jag nu ska uttrycka det.  Idag åkte han iväg. Försökte ringa honom innan han skulle på planet, men hans pappa svarade. Han hade tydligen glömt mobilen -_-...Ajja hoppas han klarar sig ändå :) Nu är frågan vad jag ska göra. Känner iaf inte för att träffa ngn annan just nu...får se hur det kommer kännas senare :) Men nu tar jag en paus från killar iaf! :)

Allt hade funkat super hittills. Vi träffades och hade trevligt tsm. Vi klickade verkligen jättebra med varandra. Han skulle dra iväg långt bort under en lång tid och jag tänkte inte så mycket. Jag ville bara spendera den tid som fanns kvar, med honom. Men så kom det där sms:et om att han inte ville ses mer pga. att han inte hade mått så bra efter senaste träffen. Han kände sig frustrerad för att "inget hände" ...Jag förstod hans frustration...men samtidigt kände jag, om det skulle hända något mellan oss så skulle jag antagligen få känslor för honom, och jag skulle bara må dåligt när han ändå skulle dra iväg veckan efter. Och han var ju inte direkt ute efter en flickvän...Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag funderade länge, i dagar, på om jag skulle träffa honom igen eller inte, innan han skulle iväg.  Mina kompisar avrådde mig från att träffa honom. Jag skulle bara må dåligt, då jag har mer känslor för honom än jag borde. Det skulle bara bli jobbigt sen när han sk...