Jag hade gjort ett misstag. Och det upptäcktes försent. Jag tänkte på det hela natten, och drömde tillochmed om det. Jag visste att jag var tvungen att berätta det för min kollega dagen efter och jag visste att hon inte skulle bli glad. Av alla kollegor, är det är henne jag är mest rädd för, då jag sett hur hon är.
Så dagen kom. Jag gick till jobbet. Berättade om mitt misstag för ett par andra kollegor och de sade att det troligtvis inte är någon större fara då misstaget var så pass litet. Jag hoppades att de hade rätt...men tänkte "i värsta fall får jag väl göra om allt". Vet att det kostar tid och pengar, men alla gör ju misstag. Det är så alla kollegor sagt till mig hittills ifall jag gör fel: "Bara göra om allt".
Så jag gick till denna kollega och bekände mitt misstag. Jag hade rätt. Hon blev inte alls glad. Reaktionen jag fick skrämde mig. Till slut började mina tårar att rinna och jag kunde inte stoppa de. Hon märkte det och använde en vänligare ton och förklarade varför jag inte skulle göra så som jag hade gjort. Jag förstod ju att jag hade gjort fel...men man lär sig av sina misstag!
Som tur är går iaf resultatet att användas och allt arbete gick inte till spillo^^
Jag vet att jag är känslig. Det är en svagpunkt hos mig. Jag vill inte att tårarna ska rinna, men det gör det ändå. Vad ska göra åt det liksom? Det hjälper inte att folk säger åt mig att bli starkare...
naeeeeewwwww puss på dig!
SvaraRadera