Har haft sån ångest sen han lade på...
Idag ringde Uniflex mig och sade att de ville träffa mig på intervju nästa vecka. Jag blev glad men samtidigt så stressad och sade att jag skulle på en annan intervju på onsdagen (Vet att man absolut inte ska nämna sånt...). Jag föreslog fredag, han sade då att det skulle bli försent. Det snurrade så mycket i huvudet att jag till sist sade "Jag måste avvakta...det är så svårt...men jag måste avvakta..." tackade för mig och sade hejdå.
Genast kände jag att det var fel. Så jag försökte ringa tillbaka, men han svarade inte. Ringde igen för att lämna ett meddelande, han ringde inte upp. En timme senare försökte jag igen, han svarade inte. Till sist skrev jag iaf ett mail och förklarade att jag vill komma på intervjun. Ska inte ringa mer, om han har överseende så kontaktar han mig igen.
Det var inte meningen att samtalet skulle sluta sådär..för jag ville verkligen på intervjun. Men blev stressad helt enkelt. Nu i efterhand tänker jag att jag skulle sagt att jag skulle ringa tillbaka om fem minuter för att kolla schemat. På så sätt får jag tänka lite själv i lugn och ro och slippa stressen...
Tre komiska saker med detta:
1. Dagarna innan hade jag och Tony pratat om det här om vad man ska säga om man har två jobb på g...då kom vi fram till smarta svar som att begära betänketid utan att nämna det andra jobbet osv. Men det sket sig irl...
2. Jag har varit anställd hos Uniflex innan och det var drf de ringde upp mig och ville ge mig en chans. Nu känns det som om jag bränt broarna...
3. Det handlade om en tjänst på Cambrex. Företaget jag sökt in till varje år utan att få någon intervju...*suck*
Ajja, gjort är gjort. Kan inte göra så mkt mer åt saken. Får lära mig av mina misstag helt enkelt. Ni kan ju lära er av mina misstag ni också...
Idag ringde Uniflex mig och sade att de ville träffa mig på intervju nästa vecka. Jag blev glad men samtidigt så stressad och sade att jag skulle på en annan intervju på onsdagen (Vet att man absolut inte ska nämna sånt...). Jag föreslog fredag, han sade då att det skulle bli försent. Det snurrade så mycket i huvudet att jag till sist sade "Jag måste avvakta...det är så svårt...men jag måste avvakta..." tackade för mig och sade hejdå.
Genast kände jag att det var fel. Så jag försökte ringa tillbaka, men han svarade inte. Ringde igen för att lämna ett meddelande, han ringde inte upp. En timme senare försökte jag igen, han svarade inte. Till sist skrev jag iaf ett mail och förklarade att jag vill komma på intervjun. Ska inte ringa mer, om han har överseende så kontaktar han mig igen.
Det var inte meningen att samtalet skulle sluta sådär..för jag ville verkligen på intervjun. Men blev stressad helt enkelt. Nu i efterhand tänker jag att jag skulle sagt att jag skulle ringa tillbaka om fem minuter för att kolla schemat. På så sätt får jag tänka lite själv i lugn och ro och slippa stressen...
Tre komiska saker med detta:
1. Dagarna innan hade jag och Tony pratat om det här om vad man ska säga om man har två jobb på g...då kom vi fram till smarta svar som att begära betänketid utan att nämna det andra jobbet osv. Men det sket sig irl...
2. Jag har varit anställd hos Uniflex innan och det var drf de ringde upp mig och ville ge mig en chans. Nu känns det som om jag bränt broarna...
3. Det handlade om en tjänst på Cambrex. Företaget jag sökt in till varje år utan att få någon intervju...*suck*
Ajja, gjort är gjort. Kan inte göra så mkt mer åt saken. Får lära mig av mina misstag helt enkelt. Ni kan ju lära er av mina misstag ni också...
Kommentarer
Skicka en kommentar