Det kändes som om jag äntligen hade börjat acceptera läget...att det kändes okej för mig att prata om det nu...Så jag försökte...och det gick inte alls bra. Mitt upplägg var väl inte direkt det bästa...
Jag försökte få DIG att prata om det...frågade dej vad du visste...vad förväntade jag mig egentligen?...Sjävkleart måste det ha varit svårt för dig att svara på den frågan...och du ville ju inte att jag ska missförstå, men på nåt sätt så blev det missförstånd ändå...när du sade "det angår inte mig", en kniv rakt in i hjärtat...min första tanke var att du inte alls brydde dig...
jag hoppas verkligen att jag missförstod din mening...jag hoppas att du menade liksom att du inte ville rota i andras liv...och därmed "det angår inte mig"...
You may feel guilt, but I want u to know; it wasn't your fault...
Jag försökte få DIG att prata om det...frågade dej vad du visste...vad förväntade jag mig egentligen?...Sjävkleart måste det ha varit svårt för dig att svara på den frågan...och du ville ju inte att jag ska missförstå, men på nåt sätt så blev det missförstånd ändå...när du sade "det angår inte mig", en kniv rakt in i hjärtat...min första tanke var att du inte alls brydde dig...
jag hoppas verkligen att jag missförstod din mening...jag hoppas att du menade liksom att du inte ville rota i andras liv...och därmed "det angår inte mig"...
You may feel guilt, but I want u to know; it wasn't your fault...
Hm...got me curious.
SvaraRaderapongi: haha...sluta va sån 8 :-p...
SvaraRadera